Efterord

Slutligen vill jag bara säga att om ni funderar på att skaffa ett villalarm med väktartjänst, så köp hellre godis för pengarna. Det är minst lika nyttigt.

Din trygghet och säkerhet är din, låt oss inte ta den ifrån dig.

God natt

Det funkar inte, det är med sorg i skrivstilen som jag konstaterar att ännu en gång, precis lagom till att jag nått den andliga nivån att jag kan uthärda jobbet (och också sälja bra). Då sticker dom ytterligare en kniv i ryggen och drar undan stolen. Eller rättare sagt drar in internet, så att ett tråkigt jobb blir ännu värre. Samtidigt ligger en platsannons ute och i interntidningen konstateras det att vi gör ett bra jobb, att folk vill jobba hos oss.

Hallå?!

Om det skulle vackla i försäljningen då skulle jag prata med mina arbetare, se över hur de upplever jobbet och försöka hitta en lösning. Stöd och trygghet hade varit nyckeln. Vi är ändå i trygghetsbranchen, larmbranching. Vad jag inte skulle göra är att ta ifrån dem humöret och ge dem en känsla av att vara förrådda.

Nu är inte det mitt jobb, utan jag ska stirra två centimeter framför mig i tomma intet, inte ha roligt, och gud förbjude att jag skulle läsa en tidning eller så när det går långsamt, nej jag skall sitta dag ut och dag in utan att göra ett endaste dugg, förutom när det ringer. Då ska jag vara sprudlande glad och sälja, jag ska acceptera allt, inte fråga eller begära nått och där har vi ett av nordens största larmföretag i ett nötskal.

Jag tror inte att konkurrenterna är humanare. Jag känner på mig att hela larmbranchen är en rovdrift på folks rädsla, och vi som jobbar är slit och släng varor.

Jag orkar inte skriva nått fyndigt, jag orkar inte skriva mer om mitt företag, jag kan bara roa mig åt att denna sida synts på google, att någon kommit in här när de sökt på väktartjänst. Det är roligt, jag hoppas de förstod.

Brutus!

Jag har försökt att smörja de smartaste nerverna i hjärnan för att klura ut VARFÖR.

Varför, varför varför varför VARFÖR

Varför sparkar mitt företag på oss försäljningshoror (citat), som om vi inte hade ett otacksamt jobb som det är. Varför känns det så innerligt tillgjort när det applåderas för lyckad försäljning, varför känns det som om de skrattar åt alla pengar som de själva kan casha in.

Men det är inte det konstiga. Det konstiga är att individen tilldelad titeln chef anser det vara lämpligt att trycka ner, håna, och framför allt, att få oss försäljare på dåligt humör. Hur är det tänkt att vi ska sälja? Det förstår jag inte. Jag trodde humöret var nycken till att orka manipulera folk och att den påklistrade glättigheten, eller det påklistrade allvaret, att det var så vi fick folk att vilja lyssna på oss.

Och då har vi inte nämnt de fall när man försöker vara konstruktiv, eller kanske meddela företaget om något som inte står rätt till. Då begår man det stora brottet.

I morgon går jag till jobbet igen. För att göra Sverige lite säkrare, och någon barnfamilj lite fattigare. Vanligtvis blir jag inte utskälld i telefon, någon kan bli irriterad. Sånt händer. Mest tycker folk att det inte är så farligt, och jag brukar tänka att med så många som önskar mig en trevlig helg tillbaka, kanske hundra lyckohälsningar på en enda dag, så måste min helg bli riktigt bra.