Det är ett statens förräderi mot människorna, men inte ens en larmriddare av första klass kan undkomma de två improduktiva dagarna i slutet av veckan. The s-days är ledighetstortyr. Jag önskar att det bara var så, men tyvärr:

Den första semesterdagen, första dagen på min resa in i de djupaste onödigheterna.

Men mig skall intet fattas. Jag kan glädjas åt att fredagen blev den näst bästa i företagets historia. Vi hängde in larm lika snabbt som vi kunde få fatt på småvännerna, hemtelefon, mobiltelefon, telefonsvarare om och om igen. Katching, en familj räddad över på den säkra sidan, tringeling sexhundrakronor ner i plånboken. Samhällsnytta förenat med nöje.

Jag klamrar mig kvar vid det, jag vägrar att låta fredagen ta slut. Och trots att min själ dör med jobblösheten så fortsätter mitt hjärta slå. Det är förbjudet att ge upp, en natt av meditation och själslig rening, rensar osäkerheten. Min styrka att tala till massorna spirar. Jag kan släcka deras törst efter trygghet.

Även om jag inte kan sälja säkerhet är det minsta jag kan erbjuda er mina ord.